Det blev en sista sväng till Tännäskröket inna Àrran stängde för säsongen. Känns avl'gset med kallt och snö nu, men vi hade några underbara dagar med kockbebis, kockdöttrar och kockföräldrar.

Dagens blogginlägg blir ett tips om en annan blogg, Daniel Roos Pastry Blog! Daniel är en av Sveriges bästa konditor och har bland annat jobbat på Operakällaren, varit med i guldvinnande Kocklandslaget och skapade desserten till kronprinsessans bröllop. Och om jag och kocken nån gång gifter oss är han mannen som kommer göra bröllopstårtan. (Nästan lika glassigt som övriga meriter, visst?)

Årets Kock 2013 har kommit och gått, och sen har det gått lite tid till … Jag tror knappast att någon behöver upplysas om att Daniel Räms äntligen stod som segrare? Äntligen säger jag, för som ni säkert vet var det Daniels fjärde raka final. Välförtjänt, verkligen! Om det finns någon genomgående Årets Kock-egenskap, något gemensamt för alla vinnare, så vill jag påstå att herr Räms har det; som jag sa till segraren själv under drinken innan banketten känns han redan som en i gänget, i alla fall för mig.

"Blogga" tänkte jag, och surfade in på matochvanner.se bara för att mötas av uppdateringar om nyss avslutade Bocuse d'Or. Det fick mig inte att tänka på kocken, som är på väg hem ifrån Lyon efter att ha hejat live, men på tävlingar i mat och tillhörande fester - mer specifikt Årets Kock som snart står för dörren igen. 2013 betyder 30-årsjubielum för föreningen, vilket betyder firande, vilket betyder extra allt - inte minst på banketten, som i år föreskriver dress code smoking. I damernas fall betyder det extra tjusig outfit - om damen i fråga vill.

Min familj som jag är uppväxt i är inte särskilt mycket för traditioner, i alla fall inte kring jul. Det innebär att jag har firat jul hemma hos oss, hemma hos min farmor och farfar, hos min farbror, hos mina kusiner, i Israel, i Thailand, i Mexico, på Fuerte Ventura och på St Martin, för att nämna några ställen. Proceduren kring julfirandet har sett olika ut varje år, liksom maten och allt runt omkring.

En inte alltid så bra grej med att leva ihop med en kock är att kockar jobbar mycket. Men en bra grej med att kockar jobbar mycket är att de inte hinner träffa så många andra människor än dem de jobbar med, och alltså närmast uteslutande är vän med andra kockar. Det innebär att kockfruar inte bara får kunglig mat hemma, utan även allt som oftast får gå på middagar med kunglig mat hos kockens vänner. Win!

Mathelgen började bra med besök på Mitt kök på Stockholmsmässan; det blev inget vinprovande eftersom jag var i bebis-sällskap och the designated driver, men väl champagnelunch vid chefs table på Kockarnas krog. (Eller alltså, jag drack ju ingen champagne heller, men vad förmedlar lyx bättre än "champagnelunch" och "chefs table"?) Både jag och kocken slog till på Klas Lindbergs bidrag till krogen, kycklingterrin med sidfläsk, rotsaker, ättiksmajo och senap. Mums!

Kocken skulle förmodligen skratta om jag jämförde hur han jobbar hemma med hur han jobbar i ett restaurangkök, men det förhindrar inte att det är en ganska speciell upplevelse att laga middag med honom. Inte varje gång; när det kommer till vardagsmat är vi oftast lika (o)spännande som alla andra familjer. Men när det är dags för middagsbjudning, då tror jag fasen att det som pågår i casa de kock är något utöver det vanliga.

Årets Kock fyller 30 år nästa år (vilket gör tävlingen jämngammal med mig!) och firandet har redan inletts med fina boken Sveriges godaste mat! 25 av de 29 korade vinnarna presenteras och delar med sig av recept på favoritdesserter, söndagsklassiker och mer avancerade rätter på 280 blanka sidor. Joel Wåreus har fotat både mat och kockar; de senare syns på snygga, svartvita in-action-porträtt.

BLOGG Kockfrun Varannan fredag är dessertfredag i kockfamiljen. Den här fredagen testade jag hasselnötsmoussen från Baka nummer 4. Jag och vår Bamix hade lite samarbetssvårigheter, vilket resulterade i dåligt äggskum som fick följden för lös konsistens, men smakerna var mums så ska testa den igen, bara inte allt för snart, för det vore tråkigt ... Bra med dessert som är lätt att göra snygg; det är ju bara att lägga upp moussen i snygga glas så är du hemma!

Jag tror att jag etablerat en gång för alla, eller kanske fler än så, att jag gillar råa saker. Ostron, carpaccio i alla dess former och kanske allra mest - råbiff. Det värsta när jag var gravid var absolut inte att inte dricka alkohol utan att inte kunna äta råa saker. Erkännas ska att det slank ner några ostron, sashimi, kräm på rå hummer, pilgrimsmussla ... Till och med ett rått kohjärta. Större delen av tiden följde jag dock Livsmedelverkets rekommendationer och höll mig borta från rått.

Lördagens ambition var att laga "äkta" tex-mex, eller i alla fall något med mer den känslan än Santa Maria eller Old el Paso-tacos, som det som familj med barn i skolåldern är ganska lätt att äta lite för ofta. (Kidsen älskar tacos, rätten kräver nästan noll insats i tid eller energi men räknas ändå som festlig - båda svårslagna argument en trött fredag.)

Tillsammans med sisådär halva Stockholm (kändes det som) har vi spenderat lördagen strosandes och matshoppandes på Kungsholmen och i City. Toppenfint i höstsolen och bra utdelning: Frukostbröd och fika i solen på Bulleboden, som drivs av Årets Kock 1992, Per Ekberg och hans fru, och har anor sedan 1927. En riktigt liten pärla på Parmmätargatan 7, precis intill Kungasholms kyrka och dess lummiga kyrkogård. Därefter ost och tryffelsalami på Winjas grosshandel, högrev och tortillabröd plus avocado och en massa chili hos kött- respektive grönsakshandlaren i Hötorgshallen.

Kocken bejakade sin tyska sida och lagade schnitzel. Dessutom äkta "brat kartoffel" som på tyska bara betyder stekt potatis, men som om du beställer det (åtminstone i norra Tyskland) är grovt tärnad potatis uppstekt med lök och finskuret sidfläsk. Så jädra gott; fick jag bestämma skulle tyskarna få vm-guld i potatis.

BLOGG Kockfrun Mina bekanta på bokförlaget Galago, som jag älskar och vördar för deras serieutgivning, har tagit ett steg i en ny riktning och ger ut sin första kokbok. Det är den hysteriskt roliga bloggen Den bruna maten som fått inbunden form på detta vis.