BLOGG Coco fingers Roli Roti. Farmers Market i Ferry building, San Fransisco. Vi har precis landat i möjligheternas land. Och jag står med en lista i handen med ställen jag vill äta på under våra tre veckor i Kalifornien. Förhandstipsad om denna food truck styr vi stegen ner mot hamnen.

När jag var liten och mamma var borta var det inte helt ovanligt att det blev sk. ”korvmeny” till middag. Då förvandlade vår pappa kökets bardisk till ett litet korvstånd till allas stora förtjusning.  Jag och mina bröder stod på ena sidan disken som kunder och pappa på den andra sidan iklädd rollen som korvgubbe. Vi fick önska vad vi ville ha på korven och hur många och sedan vad vi ville ha att dricka (vi hade nämligen en 70-tals- läskmaskin som plockades fram när det var dags för ”korvmeny”).

Har länge velat testa Injera, de Etiopiska pannkakorna. Pepparsås & Alitcha har jag smakat för länge sen samt lagat då jag åt vegetariskt. Fick recept på pepparsås och Alitcha från en arbetskamrat som hade jobbat i Etiopien.

Så nytt för mig ikväll blev Injera och kycklinggrytan Dorowot. Jag har aldrig tidigare vågat mig på de jästa pannkakorna förräns jag läste att Gunnar gjort egna Injeras hemma. Läs hans blogginlägg Eld och trasa! Tack för inspirationen Gunnar!

Här kommer de ett supertips på kräftor! Heta & varma kräftor! Helt olikt de du är vana med. Här kokar man en ny lag som blir hot! Tillsätter även majskolvar, lök, potatis! Det blir riktigt matigt! Annorlunda visst! Sjukt gott! Åh som sagt en liten show när du häller ut maten på bordet!

Till skillnad från vattenmelon vinner honungesmelon verkligen på ”ligga till sig” ordentligt innan den äts. Jag hade haft den här melonen hemma i mitt kök i över en månad innan jag skar upp det hårda skalet. Då var köttet härligt sött och fortfarande spänstigt.  Jag marinerade jag de skurna bitarna i mynta, skal och saften från en lime.  Det blev en riktigt fräsch liten sommardessert tillsammans med en klick yoghurt.

Igår var det dags att börja ta rätt på min pappas alla röda vinbär. Förra året kokade jag rövinbärssirap som jag tyckte blev vansinnigt god. Några liter av årets bär skulle därför gå till sirap, inget snack om saken.

Skördar fina squash i både gult och grönt ur mina lådor (har dem upphöjt för värmen och för att rädda dem från sniglarna). Det bästa är dock blommorna! Det är ju nämligen så att du måste plocka en del av de vackra gula blommorna för att få en bra skörd på plantan. En delikatess från Provence som jag fortfarande minns med doft och smakminnet från första gången jag åt fick det hemma hos min värdfamilj en sommar då jag bodde i Nice.

Ja, jag vet att alla tjatar om vilket OTROLIGT ”svampår” det är i år…. meen jag tjatar lite till. Det finns kantareller överallt! Jag fullkomligt frossar i dem. Igår blandade jag ner de delikata svamparna i en frikadellpasta .Frikadeller kan verka blekt och ointressant för den oinvigde. Stekytan på vanliga köttbullar har helt klart sin charm, men så har även de kokta frikadellerna. De får en helt annan konsistens, en porös och fin sådan, de smälter i munnen. De blir mycket saftiga och suger åt sig ordentligt med smak av såsen och buljongen de kokar i.

Sommaren har tagit slut (vädermässigt är jag inte säker på att den ens började) eller åtminstone har vårt semesterrelaterade kringflackande gjort det och vi har landat hemma efter veckor på Malta, i Roslagen, vid Mälaren och på Österlen. Vi har varit extra hemvilla då hemmet tagits i anspråk av anspråksfulla badrumsrenoveringar, två på en gång för att ta i lite extra. Men nu är de klara och vi tror att vi bor på hotell varje gång vi duschar eller borstar tänderna. Fint! 

Just nu semestrar min äldsta bror hans fru på Gotland. De njuter av både det ena och andra och är inte sena att mms:a  bilder på härligheterna till mig. Igår fick jag en blid av ett fint litet porslinfat med en bit saffranspannkaka, salmbärssylt och grädde. Bredvid fatet stod en machande liten kopp med kaffe och allt det här i en solig trädgård. Kråkplågeri! Saffranspannkaka är ju bland det godaste jag vet!
Men saffranspankakan kom inte att vara inte långt borta.

Kassler är en fläskkotlettrad som benats ur, rimmats och rökts. Namnet kassler sägs härstamma från en tysk charkuterimästare vid namn Cassler som levde och verkade i Berlin under slutet av 1800-talet.Igår tärnade jag en bit kassler som jag blandade med färskpoatis, ost, crème fraiche och senap. Sedan rullade in blandningen i några tunnbröd och la på grillen. Brödet får en krispig yta och osten smälter och blandar dig med creme fraichen till en ljuvlig sås. De här rullarna kan man fylla med lite vad som helst, det man har i kylen.

När min mamma hör talas om maträtter som ängamat gör hon en snabb liten kväljningsgrimas till mig, i smyg, tätt följt av en liten blinkning och ett lurigt leende. Hon gör så min mamma, åt nästan alla rätter som påminner henne om deras barndoms måltider.Mamma var (i total motsats till mig) ett mycket petigt barn som fick sitta kvar i ”bamba” med sin tallrik när alla andra barn var ute och lekte sedan länge. Därför fick vi nästan aldrig någon traditionell husmaskot när mamma stod för matlagningen. Sylta och pölsa skulle aldrig kommit innanför dörren inte heller fläskkorv eller ängamat.

Äggakaka, eller äggakaga, är en given del av Skånes kulturarv. En regional rätt som avnjutits i generationer. Längre upp i landet finns liknande anrättningar men de stannar vid just liknande. Kakans smet är som en äggstanning med lite vetemjöl och steks i en panna på spisen. Ingen ugn och ingen onödig väntan. Resultatet blir som en superkrämig och god tjockpankaka med stekyta på bägge sidor. Äggakakan serveras traditionellt med stekt fläsk och äppelmos eller stekta äppelskivor.

Nu slokar de sista små, späda rabarberna i trädgårdslandet, med all rätt efter lång och trogen tjänst från tidig vår. Jag var bara tvungen att göra en sista anrättning på de röda stjälkarna innan jag kunde förklara min rabarbersäsong som avslutad. Jag kokade kompott som jag bredde i en rulltårta. När det gått några dagar och rulltårtan fortfarande inte tagit slut stekte jag den i smör och serverade med inkokta rabarber och lite salt fetaost.  Det var ett jäkligt smart drag kan jag meddela.

För ett tag sedan talade jag och några väninnor om vad vi äter till middag när klockan är mycket, hungern akut och fantasin tryter.  Det vill säga mat som går fort att laga och som alltid känns god och fräsch. En rätt som kom högt upp i rankningen av mina vänner var den italienska salladeninsalada capreze. Jag är beredd att hålla med, tröttnar aldrig på mozzarella, färsk basilika och tomater.  Igår gjorde jag några capreze smörgåsar. Både somrigt och snabbt.