view counter

Mina sidor

Sök

Typ av recept


Typ av måltid


Huvudingrediens


Säsong


Datum skapad


Författare


Dorada a la sal

 

Doradan är nog medelhavets och atlantkustens vanligaste och populäraste fisk. Så populär att man också odlar den för att säkra utbudet och skydda den mot utfiskning. Doradan är en braxenfisk med ett lite mörkt, mjällt och smakrikt kött. Ljuvligt god inte minst när man tillagar den på det absolut enklaste och mest okomplicerade sätt man kan tänka sig. A la Sal.

Pulled pork

...dags att hitta tillbaka. Till det jag tycker är kul. Och gott. Och kreativt, befriande och mycket mer. Att laga mat.

Jag har försvunnit in i någon form av dvala under de mörkaste och kallaste månaderna. Men nu. När solens strålar börjar titta fram och värma igen väcks mina sinnen till liv igen. Jag vill laga mat!

Conejo. På svenska kanin

Tillbaka i Palma. Med en ny omgång distans. Hästköttskandalen. I Sverige väldigt högljudd. Och visst, rätt ska vara rätt. Inte minst rätt märkt. Men nog lurar här andra värderingar som inte riktigt redovisas. Moralpanik. Hästkött. Som att äta upp katten. Urstockholmaren vill gärna minnas Minerva, tidigare en alldeles förtjusande fransk bistro som med stolthet hade hästkött på menyn. Och emellanåt slank ner i Hötorgshallen för att köpa en bit hästfilé som smakade både mer och var mörare än den industriproducerade kossefilén.

Kycklingkebab kort å gott

Letade efter ett Orientaliskt recept att laga till och jag hittade denna maträtt. Chicken Shawarma. Nu va orginal receptet lite krångligare än de jag fuska ihop. Jag använde mig av grillad kyckling som jag hade kvar i kylen. Den rev jag upp i små bitar och stekte upp. Du kan göra egen Shawarmakrydda och jag hade egentligen tänkt göra de men hade inte allt hemma. Den köpta kebabkryddan funkade bra för mig som substitut.

Croquetas

 



Franska croquettes. Svenska kroketter. Runda, avlånga eller fyrkantiga. Hur som helst man önskar, och de är en betydande del av den spanska tapasen. I saluhallarna är diskarna fyllda av en oändlig mängd varianter att bara ta med sig hem och fritera. Eller steka. Sen finns det ju kroketter och kroketter, och på Mallorca är de överraskande mjuka och lena. Inte bara i smaken utan också i konsistensen. Hemligheten stavas bechamel.

Hörselbrist

Flyger till Sverige. Det är dags för bokslut. Och 2012 års sista bannor av revisorn. Vännen M skjutsar till flyglatsen i bara skjortärmarna. Vinterkängor, polotröja som kliar, vinterrock som svettas och handskar någonstans i ryggsäck bland pass, resehandlingar och några svenska pengar. Flygplatsen lågsäsongad och ensamt vid incheckning. Vi är tre genom säkerhetskontrollen och väl ombord är det pyssligt ombonat med vänlig och omtänksam personal. Tack ni som räddade SAS!

Vinet

Det känns lite obegripligt. Ser mer ut som riskvistar att använda som tändved. Men vinet är inte långt borta. Om en månad kommer de första knopparna. Det var romarna som bar vinet med sig till Mallorca. Senare förfinade morerna öns bevattningssystem med terrasser och sinnrika akvedukter. Och vinet blev genom århundraden en självklar del av vardagen. Vinet var lokalt här som där. Fastlandet transporterade förstås lite norrut till kalla och omöjliga länder. Frid och fröjd. Ända till andra halvan av 1800-talet. Då dök Phylloxera upp.

Tant eller inte?

Ända sedan jag var liten har jag tyckt om ”tantgodis”, vilket gör att jag faller i en viss kategori. För vissa har jag insett delar min förälskelse till apelsinchoklad, Bridgeblandning, karameller samt mint. Att tycka om dess är som att vara gravid – antingen är man det eller så är man det inte. Alltså antingen tycker man om det eller inte. Varför vet jag inte riktigt.

Just nu är har jag fått dille på våra mintplattor som vi gör på jobbet.

Krogveckan - blandande känslor

Krogveckan är i full gång och jag har själv redan hunnit med några besök och fler väntar.

Också en matupplevelse

Det är bra med vänner. Ännu bättre med bra vänner. Vännerna S & P är sådana och det är söndag. Sista söndagen i januari. Sen eftermiddag och vi ska äta lunch tillsammans. Nu är det ju inte bara söndag och en vilodag malorquinerna helgar, det är också riktigt lägsta lågsäsong. De första favoriterna stängda. Vi styr stegen mot La Llonja som visserligen mestadels är en turistfälla, men nåt ska vi väl hitta. NÄ!

Röding, kål, brynt smör

"Blogga" tänkte jag, och surfade in på matochvanner.se bara för att mötas av uppdateringar om nyss avslutade Bocuse d'Or. Det fick mig inte att tänka på kocken, som är på väg hem ifrån Lyon efter att ha hejat live, men på tävlingar i mat och tillhörande fester - mer specifikt Årets Kock som snart står för dörren igen. 2013 betyder 30-årsjubielum för föreningen, vilket betyder firande, vilket betyder extra allt - inte minst på banketten, som i år föreskriver dress code smoking. I damernas fall betyder det extra tjusig outfit - om damen i fråga vill.

Adam tävlar i Bocuse d´Or
Adam tävlar i Bocuse d´Or

Innan Adam åkte till Frankrike fick vi chansen att provsmaka hans tävlingsrätter när han tidstränade. Få en närmre titt på de rätter han tävlar med idag, här.

Mandelblom

Det var en gång en ung och vacker prins från Mallorca. Han mötte en ännu vackrare prinsessa från Norden. Kärlek uppstod och snart var de gifta. Men efter ett tag fann prinsen prinsessan nedstämd och ledsen. Hon saknade vintern och den ljusa snön. Speciellt när snön faller stilla. Prinsen var inte bara vacker, han var klok och visste på råd. Han lät plantera mandelträd i tusentals och åter tusentals över hela Mallorca, och när träden blommat färdigt föll de vita blombladen som snö och täckte marken. Då blev prinsessan glad igen. Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

En kväll med Bertazzoni, Gattimondo och Paolo Roberto

Min fascination för bra parmesanost och tjusiga köksprylar tog undertecknad och några fellow bloggers till Torsgatan 5 där den italienska spistillverkaren Bertazzoni bjöd in till invigningsfest tillsammans med parmesanostexperten, tillika importören Roberto Gatti från Gattimondo. Även Paolo Roberto ställlde sin matlagningskonst till förfogande denna 10-minusgradiga stockholmskväll.

Sa Calobra

Ett av Mallorcas mest populära turistmål. Port de Sa Calobra. En vacker liten hamn omgiven av magnifika branta klippor. Strax intill, Torrent de Pareis, en liten badstrand vid mynningen av det som en gång i tiden var en stor flodfåra. Idag en stor canyon ner genom bergen. Den lilla byn är knappt en by. Mer en parkeringsplats för turistbussar och några restauranger av tvivelaktig karaktär. Nu bara en öppen, som påminner om ett sunkigt bensinstationshak. Där sitter en ensam och ointresserad kvinna som talar om att här är det självservering. På tyska! Tack och adjö! Men vägen dit!